Stopp!
OS är inte slut.
OS-souvenirerna reas i affärerna.
Det rivs och packas på radio- och TV-centret.
Det tas farväl och bokas bussar till flygplatsen.
På kanadensisk TV summerar man och minns ett fantstiskt OS.
Och i vimlet i Whistler möter jag en vars OS ännu inte har börjat.
Ett glatt hej från den sympatiske norrmannen Jens Arne Svartedal, utsläppt från OS-byn på shoppingrunda i Whistler.
Han är här för att åka femmilen. För OS är inte över än.
Det bästa kanske återstår…
Just innan jag möter Svartedal har jag besökt den lilla shopen för längdskidåkning i ett undanskymt hörn av byn där det annars kryllar av affärer som säljer alpinskidor, brädor och allt vad därtill hör.
I Savio Otis lilla längdbutik är det trångt och familjärt.
När han hör att jag är från Sverige visar han stolt upp en liten vimpel med Swedish Ski Team och alla åkarnas autografer.
”Dom har gjort sin läxa” säger Mr Otis. ”Redan för två år sen kom dom för första gången, sen har dom varit här igen och igen och lärt sej snön och förhållandena”.
Det regnar när jag går hem. Det har regnat hela dan.
Vid den lilla träbron över vattendraget som delar Whistler i två delar väntar nästa udda olympiska upplevelse, besläktad med besöket i skidaffären.
En ren turistort som Whistler får lätt något artificiellt över sej. En värld uppbyggd för tillfälliga besökare. En känsla som inte blir mindre när ett jätteevenemang som OS dimper ner i byn. Ett kul men konstigt liv i en märklig bubbla.
I – men ändå utanför denna bubbla kämpar eldsjälen Savio Otis för sin älskade längdskidåkning.
Och vid Blackcomb Bridge kämpar ortens kulturentusiaster. Varje dag är det ”storytelling” invid bron. Lokala författare och musiker framträder för den som har lust att stanna. Det är det inte många som har.
Men något gör att jag inte kan låta bli, denna dag. Kanske är den späda singer-songwritertjejen som står under regnskyddet och sjunger med sådan längtan i rösten. Kanske är det den varma dycken som bjuds ur pappmuggar och pinnen med marshmallows att grilla över elden.
Små olympiska guldkorn som ger energi till dom stora guldögonblicken.
Snart ska Svartedal begå sin OS-premiär och Hellner, Rickardsson, Olsson och Södergren ska avsluta ett OS som redan är ett av de mest framgångsrika för svenska skidåkare. Svårt att se att det kan gå fel. Känns som det ska bära hela vägen.
Blöt och lycklig går jag hem för att göra som dom svenska skidåkarna. Göra min läxa.
Snart smäller det för sista gången.
/Jacob Hård
SVT Play
