JJA…som i Jasey Jay Anderson. När vårt svenska snowboardhopp lämnade OS-scenen i förtid (Biveson åkte ut i åttondelsfinalen i parallellstorslalom för tredje gången OS:et i följd och blev 14:e) så var det lätt att känna lite extra för en kanadensare som verkligen inte är ett blåbär. Just det tål att påpekas.

Han har fyra VM-guld och WC-segrar i sån mängd att han nog tappat räkningen. Han är 34 år, har en hustru och två välskapta barn och är omåttligt populär. Det går verkligen ingen nöd på honom. Om det inte vore för hans retliga OS-facit…

Anderson dök upp i OS-sammanhang redan när sporten introducerades 1998 i Nagano. Han blev 16:e i storslalom och var sannerligen i skymundan av Ross Rebagliati, historisk segrare och kanadensare. JJA peppades av det han upplevde, laddade fyra år och blev – 29:a i Salt Lake City, ut i kvalet. Det stoppade inte tävlingsfenomenet Anderson som tog en ny olympisk cykel, kom till Turin och var för säkerhets skull anmäld även till nya disciplinen boardercross.

Den regerande världsmästaren blev…20:e i PGS och missade precis finalen i SBX, femma alltså!

Det skulle ha kunnat stoppat även den mest hårdhudade, men JJA kunde inte gärna motstå en fyraårsperiod till. OS på hemmaplan – det blir inte mycket bättre och i morse var det dags. Dimma, störtskurar och plusgrader och 19:e plats efter första kvalåket, 16 går vidare. Då började en mästares uppvisning:

Han klättrade till säker mark, avgjorde åttondelsfinalen mot tuffe amerikanen Jewell, avfärdade världsmästaren Flander, Slovenien, ryssen Detkov – och i finalen mot världscupsuveränen Karl, Österrike, vände han underläge till – GULD!

Det var som ett filmmanus. Inte blev det sämre av att franske 36-åringen Bozzetto, efter OS-sviten 5-6-4, gjorde comeback och fick sin OS-medalj…ett brons (även om han på vägen slog ut vår svensk).

Samtidigt slog Bergsjös stolthet undan alla knappa mästerskapsminnen med ett häftigt slalombrons. VM-femma 2005, OS-fyra i Turin (tre hundradelar ifrån om ni minns!?) och nu en pallplats efter en rackarrökare i andra åket och dagens klättring. Andre Myhrer kan devisen ”trägen vinner”. Nu kan eventuella medaljspöken dra – och inte åt Hälsingland.

JJA har definitivt hållit i sina drömmar och trott på sin modell. Det betalade sig – och nu lägger han av och ska satsa på familjeföretaget…han är blåbärsodlare.

På tal om betalt – snowboardframgångarna ska  nu ge lite klirr i kassan, förutom eventuella bonusar. Jasey Jay är grymt vidskeplig och har under 20 års tid kört med samma par lila sockor i alpinpjäxorna. Nu ska dom auktioneras ut på E-Bay. Inget luktar på Internet. Och luktar dom nåt så är det guld. Till slut. Kanske ska tipsa Myhrer – guldstrumpor för nästa satsning?

Peter

Vi skrek så det dånade genom IBC, det olympiska TV-huset, vi som fanns på kontoret och via rutan fick följa den fenomenala stafettinsatsen, som vanligt skickligt guidade av kollegorna Hård/Blomqvist. Fjärde guldet var en riktig höjdare, första olympiska stafettsegern sen 1988 – också då i Kanada och även den gången med fyra svenska guld som facit i spelen. Nu har vi dessutom fler chanser – vilket OS vi upplever!

Kina är bakom oss i medaljligan – 3 guld och totalt 5 medaljer – men laddar för ett stort ögonblick. I natt svensk tid – torsdag förmiddag i Peking, Kunming och Harbin så bänkar sig tittarna för att kolla in sina hopp. Just det, freestylehoppen som lagt den akrobatiska skidvärlden för sina fötter. Det är en breddinsats på elitnivå som saknar få jämförelser. USA:s herrar i halfpipe – inte nära. Holland i skridsko – nono. Kina har fem hoppare topp-6 i WC

- På väg mot en TV-

I OS får dom bara vara fyra, men alla kvalade förstås in till nattens final…och dom har ett förflutet att göra upp med . Redan i Turin 2006 var dom topp-3 efter första finalomgången…men slutade med ett silver (till världsstjärnan Nina Li).

Nyckeln blir trippelhoppen. I finalen plockar fler fram dom spektakulära numren. Australiensiskorna Lydia Lassila och Jacqui Cooper som båda har smärtsamma OS-minnen att sudda ut. Tre amerikanskor utmanar.

Nina Li har vunnit tre raka VM-guld, men hållit sig till dubbelhopp. Nu kanske hon måste ta ett kliv till.

Och den som vann kvalet var INTE en kinesiska. Vitryskan Alla Tsuper (håller med om att det är ett underbart namn!) vill nu göra sig ett namn för sin fantastiska hoppkänsla. Och i tre OS har den här veteranen varit 5:a, 9:a och 10:a. Hon gör tripplar och har nästan tjänat ihop till medalj efter lång och trogen tjänst. Men ingen som toppat kvalet har följt upp med att vinna OS-guld.

Trippel Kina är en historisk möjlighet. Inget land har lyckats sopa rent i den olympiska freestylehistorien. För det krävs först tripplar i massor…och skulle Kina ta ett fjärde guld och komma upp jämsides, så sopar vi till dom i damernas curlingsemi torsdag morgon svensk tid – Norberg mot världsmästarna Kina…sådär apropå.

/Peter

Det gick som kall kåre genom ett soldränkt Cypress Mountain. 18-åriga Zhibek Arapbajeva från Kazakstan skulle göra sin andra insats i damernas hoppkval – hon som nyss under rätt dramatiska former fått en enkel volt på den minsta lilla kicken att se sanslöst vansklig ut. På vingliga ben lyckades kazakiskan landa det hoppet, publiken pustade ut – och nu väntade ett nytt försök…med två volter…

Det är ett speciellt släkte som reser världen runt och lite i skymundan utanför OS-vintrarna bjuder på sina cirkusnummer, inte sällan med tuffa tävlingsavbrott för en avsliten knäsena eller en hjärnskakning. 15 meter upp i luften, med trippelvolter för dom bästa damerna, men historien visar att det är mödan värt, att trägen vinner.

Jacqui Cooper gjorde VM-debut 1991, OS-premiär 1994 (missad final), 1998 (23:a), 2002 (skadad), 2006 (åtta) och inte ens henns femtielfte knäoperation i maj förra året stoppar henne. Nu är hon i en OS-final igen och där ska hon plocka fram ett trippelhopp som ska ge medalj. För säkerhets skull får hon med sig landsmanninan Lydia Lassila som var OS-favorit i Turin, men i kvalet den gången trasade sönder knäet med ett skrik som hördes från Sauze dÓlx till Sestriere. Nu är också hon renoverad, med massor av bra resultat på vägen – och laddar för en trippelvolt hon med.

Alla Tsuper började tävla för Ukraina, gjorde ett OS i blågula färger, bytte till Vitryssland och har gjort två OS till med topp-10-resultat…men inga medaljer. Idag vann hon kvalet i stor stil och ser hur vass ut som helst…och vore medaljfavorit om det inte vore för alla dessa kinesiskor. Dom är fem stycker topp 6 i WC…en röd armé som sveper fram i sporten…men även dom vet att bida sin tid.

I Turin ledde Kina trippelt efter en finalomgång, men tappade allt grepp ochj slutade med ett silver. Idag blev dom tvåa, trea och fyra i kvalet, men vet att ödmjukhet och trogen väntan betalar sig.

Tappra kazakiskan Arapbajeva mötte sitt andra hopp med inte bara ödmjukhet utan också en rejäl portion respekt. Nej, förresten: det var skräck. Det var som om tiden stod stilla. Tvåmetershoppet hade hon övergett. Nu gällde hopp nr 3, 3.60 högt. Här behövdes extra fart. Upp i luften, en sträckt volt, ont om tid, plötsligt en krampaktigt hopkrupen volt kvar och landningen allt närmare. Tonåringen landade på skida, rumpa och även rygg, gled som en herrelös pulka i lössnö, men kom upp lagom till bromsplanen och publiken pustade ut på nytt. Totalpoäng 86.98 – något mindre än kvalettan Alla Tsuper – i hennes sämsta hopp.

Men hon har ju tiden för sig. Här gäller att leva på hoppet. Och hon var i gott sällskap i kategorin finalmissare. Det gjorde också Evelyn Leu, OS-vinnaren från Turin. En tröst för kazakiskan. Vi andra är nöjda med att hon tog sig helskinnad ner. Om fyra år kanske hon är i trippeltagen. Hoppet finns.

/Peter

Det är inte helt lätt att komma till OS med ett helt folks förväntningar. Fråga Helena Jonsson och Aco – en bom på båda tillsammans och ändå bara tolva och 20:e. Men det kommer ju fler chanser – jaktstart, distans, masstart, stafett…det känns som en ocean av möjligheter för två supersvenskor. I VM studsade ju en viss Helena Jonsson tillbaka i jaktstarten och vann VM-guld och på kuppen bragdmedalj.

Det är tuffare läge då att heta Jennifer Heil och ha förberett sig i fyra år för 30 sekunder. Puckelpiståkaren har dessutom pepprats med ett kittlande historiskt faktum: Kanada har aldrig vunnit ett guld som värdland. Noll i Montreal, tomt i Calgary. Nu ska dom bara trilla in – och helst första dagen. Manuel Osborne-Paradis kunde ha fixat det i herrarnas störtlopp…som sköts på framtiden. Hallå Jenn! Det är 33 miljoner kanadensare som anropar. Vinn. Thats all.

Hon har för säkerhets skull vunnit sina fyra senaste WC-tävlingar – och 12 av sina 24 senaste starter. Sa vi att hon är regerande olympisk mästarinna? Hon har dessutom fått dras med förberedelser av det hårdare slaget. Ösregn, plusgrader, sockrig pist och i vissa fall dimbankar som svept in över Cypress Mountain.

Heil tar det med ro. Och Kanada har faktiskt fler chanser i senkvällens kval och nattens final. Kristi Richards har vunnit VM-guld och i vinter också WC-premiären i Suomu. Hon om någon vet hur man tacklar motgångar. Inför VM ifjol i Japan hade det gått tungt. Riktigt tungt. Hon gick till närmaste toalett, plockade med sig en rulle, skrev ner alla sina rädslor och besvikelser och spolade ner papperet.

Dagens efter blev hon VM-femma och kvalade sig till OS på hemmaplan. I natt kan dom bli historiska, Heil och Richards. Hoppas ni hänger med i upplösningen. Det kommer två chanser. 01.30 är det kval. 04.30 final. Om vädret står värdnationen bi.

/Peter

Det här är ingen nyhet. Det regnar på Cypressberget, arrangörerna ruskar på sina huvtäckta huvuden, kastar sig mellan krismöten, men spelen blir av även här. Som planerat. När det snöar i Whistler så faller istället tunga droppar över snowboard och freestylenästet en halvtimmes bilresa norr om centrala Vancouver, men allt går att lösa med ett glatt humör, en vindlande kolonn av snötransporter per lastbil, helikopterbombning av den vita varan – och så Ny.

Som i David Ny. Ny är het som vanligt. En svensk hjälte i skymundan, men för snowboardfolket är han en legendar som byggt pipar och boardercrossbanor i en evighet nu, han var en olympisk Byggare Bob redan i Salt Lake City 2002 och har nu nått egen stjärnstatus inom nischen.

Jag mötte honom uppe på Cypress Mountain idag. För mig var det första mötet med min arbetsplats under spelen och det var med viss möda man tog sig fram i sörjan, det var hoppsasteg mellan snöblandade regnpussar, och där dök Ny upp. Han hade fyra par gummihandskar i famnen, han tror på bra kläder snarare än dåligt väder och var en av få med ett leende läpparna.

13.000 dollar – i timmen (!)  lär enbart luftinsatsen kosta. Jag törs inte tänka på vad lastbilskaravanen debiterar. Hopp och hinder har byggs med bland annat 1200 halmbalar. Och så all nödsnö på det då. Det är en Davids kamp mot Goliat. Och som vanligt vinner David.

Lördag drar det igång med damernas puckelpist. Kanada kan ta sitt första guld, inte bara i Vancouver utan för första gången i ett hemma-OS  (både Montreal och Calgary slutade utan kanadensiska segrar). Jennifer Heil är titelförsvarare och lär dra en hel nation till TV-apparaterna. Det är klart att lite regn inte ska stoppa festen på Cypressberget.

Och på söndag hoppas vi på Jesper Björnlund. Så…heja David och alla andra snöhjältar…

/Peter

Det är bara att konstatera. Jesper Björnlund är i toppen för att stanna, en etablerad världsstjärna som numera tycks helt obekymrad över förväntningarna.

Tredjeplats i OS-genrepet torsdag kväll i Lake Placid imponerar. Speciellt om man tittar djupare på ”Jeppes” insats.

+ Han tog sin sjunde raka topp-10-placering.

+ Björnlund var tvåa i kvalet, följde upp det med ett ännu bättre finalåk, som gav högre poäng, låt vara en plats sämre.

+ Inför tävlingen tacklade han andra dessutom andra pucklar i tillvaron med samma finess. Media har upptäckt den 24-årige Kirunakillen, kanadensisk TV gjorde ett stort reportage på Jesper Björnlund och på plats finns också vårt eget team, krönikör Karlsson och fotomäster Per Frisell, men inte ett uns av nervositet präglade svenskens framfart.

+ Han drog lärdom av misstagen i Deer Valley (där han blev 7:a och 10:a), drog ner på farten (två sekunder långsammare än segrande fransmannen Colas), men briljerade istället med sin åkstil och skickligt hoppande (mer poäng där än superstjärnan Begg-Smith).

”Jag är grymt nöjd”, sa han alltså till vårt team efteråt. Det är lätt att förstå. Harmonin är påtaglig och en ganska trevlig tillgång när det drar ihop sig till allvar under dom fem ringarna.

Nu blir det hem en vända, några softa dagar i Åre, sen iväg till Vancouver Island och Mount Washington för OS-pepp.

Dessförinnan får ni träffa Björnlund i ett större Sportspegelreportage på söndag. Karlsson och Frisell tar ett ordentligt grepp på vårt OS-hopp – överraskande femma i Turin för fyra år sen, nu en toppåkare med goda medaljchanser.

Dessutom tränad av en kanadensare – J-P Richard har format ett framgångsrikt landslag där också Per Spett börjar hitta OS-formen. Sjua i kvalet – elva i finalen ikväll, det pekar rakt uppåt även där…

Dom som har störst problem är OS-arrangörerna i Cypress Mountain, en halvtimme utanför Vancouver. Blidvädret tär hårt på underlaget, senaste nytt är att dom tvingas transportera snö till backarna som huserar snowboard och just freestyletävlingarna. Får dom till bara till snön…så fixar Sverige OS-hoppen.

/Peter

Det svänger fort i sportens värld. Fråga bara Lars Lewen. Världsstjärna och OS-hopp i skicross, bland annat porträtterad i Sportspegeln med specialträning i sin privata startgrind, ett led i satsningen mot Vancouver.

Säsongsinledningen har varit ett mysterium. Placeringarna 16-9 följdes av en kvalmiss i Österrike och så en spektakulär och vådlig krasch på träning i Frankrike där han, med tappade skidor och upp-och-nervänd slungades förbi ett hinder och landade på rygg. Han reste sig skakad men oskadd, avstod finalen och hoppade över även världscuptävlingen i Alpe d´Huez.

Han drog hem till Stockholm, laddade om och ikväll i Blue Mountain, Kanada, inte långt från Toronto, kom vändningen. Nionde kvaltid, tvåa i åttondelen, tvåa i kvartsfinalen och säker seger i semin. Finalen blev dramatisk, Lewén blev omkörd halvvägs, men kontrade och slutade tvåa, bara slagen av världsmästaren Andreas Matt, Österrike.

- Jäkligt skönt. Det här var bra för självförtroendet, sa stockholmsfödde Lewén som varit OS-klar sen länge.

Nu drar dom till Lake Placid. Gissa vem som vann där ifjol? Jodå, mentalt stärkt är bara förnamnet. Lewén levererar i rätt del av världen. Snart är dom ju tillbaka i Kanada för ”the Big One”.

I Lake Placid gör för övrigt Anna Holmlund comeback, ni vet sensationstjejen som vann dubbelt i säsongspremiären och sen kraschade svårt i Les Contamines, Frankrike…just det, samma plats där Lewén snurrade. Det är bara att se och lära – återkomster kan bli solskenshistorier…som i blue, blue, blue suede mountain…

Det är uppenbart att det mesta kan hända i nya OS-grenen skicross.

/Peter

Bara att hålla med Popsen – Hanna Falk går från klarhet till klarhet och nu final i Otepää efter att ha tampats med Majdic och Saarinen.

Ni kanske såg henne i Sportnytt häromkvällen. Hon har en kul bakgrund. Frontfigur i Sveriges enda rena tjejstall på skidskidan. Och en tjej som hängt kvar i Torsby och lagt träningstimmar i Sveriges enda skidtunnel. Varv på varv på varv – och väl i det fria har hon exploderat i form av frenesi, vilja, urkraft och talang. Bara att se henne i spåret – oavsett skate eller klassiskt.

Det är raka spåret mot mål. Först. Tunnelseende typ.

/Peter

Han går för en plats i svenska folkets hjärtan – och det måste nog ske på ett OS när man är en av världens bästa puckelpiståkare. Jesper Björnlund vet att ”det fjärde året”, OS-vintern, är en chans att synas lite extra i en världscupsport som annars håller till i skymundan.

2006 var ett bra exempel – Björnlund var i princip helt okänd för svenska idrottsälskare, möjligen hade Sara Kjellin via sin offensiva åkstil, lite världscupframgångar och ett egensinnigt hoppande, skapat medaljförväntningar i damklassen.

Sara var en hårsmån från ett brons, slutade på den där försmädliga fjärdeplatsen och kände förståeligt nog viss frustration. I herrklassen störtade Björnlund in på en sensationell femteplats och ville ta hela världen i famn. En storögd 20-åring som var i zonen, ännu en av dessa Kiruna-talanger som plötsligt fanns uppe i världstoppen.

Nu har Kjellin slutat, jobbar på bageri i Monterrey, Kalifornien och det skulle kunnat ha varit ett trist OS i Vancouver för svensk puckelpist. Om det inte vore den numera 24-årige Björnlund, hans polare Per Spett och en äventyrslysten kanadensare som tagit på sig tränarrollen.

J-P Richard har skapat ett häftigt gäng och fått uppleva ett vidunderligt genombrott av Jesper Björnlund. Han hade visserligen sen 2005 tio topp-10-placeringar i världscupen, dom flesta kring plats 8-10.

I vinter har han sviten 1-1-5-7-5-10. Den sistnämnda i natt i Deer Valley, OS-backen från 2002 där han dessförinnan var tvåa i kvalet. Sex raka topp-10 i tre olika backar. Och tvåa i totala världscupen. En kille som förtjänar all uppmärksamhet och för all del lite förväntningar. Den här helgen i USA har fokus legat på att ”tänka OS” och inte direkta resultat. Det byggs för februari.

Närmare bestämt 14 februari. Som i Alla Hjärtans Dag. Rappa skidor, låg tyngdpunkt, två spektakulära hopp, en snabb tid och förhoppningsvis en rejäl dos kärlek från dom svenska TV-sofforna. Och så kanske en medalj – så här på ”fjärde året”.

Per Spett har haft det tyngre hittills i vinter, men kämpar sig uppåt. 20:e i natt och uppemot 23 poäng. Han odlar på vintersportvärldens häftigaste skägg (typ ZZTop goes slope) och sin patenterade Truckdriver. Kan bli hur kul som helst där oxå.

/Peter