Nu är den på plats. Vinterstudiosoffan alltså. Soffan har lämnat den trygga studio 3-miljön i tv-huset och tagit sig till Falun där längdåkarna har sin Världscupavslutning i helgen. Soffan liftade med Kenta Kembe, mannen som alltid är på plats när svt-sporten lämnar tv-huset. Kenta och hans medhjälpare ser till att Soffan får en schyst miljö även utanför Stockholm. Det känns tryggt. Han är lite trött nu Soffan, det har varit en lång vinter, men nu är det bara två helger kvar, och Soffan har lovat att vara ”på tårna” (som man säger) hela mars månad.

Lite OS-feeling blir det allt i helgen. Först och främst kommer det ju en hel del svenska OS-medaljörer till Falun, vi skickar dit vår OS-uppställning: Popsen, krönikör Karlsson,  Jacob och Anders, och Yvette i den ”mixade zonen” (där intervjuerna görs) och sist men inte minst, Uppvärmningen på webben är tillbaka. Vi kör alltså igång redan 12.15 med skönt snack från studion och mixade zonen.

Förutom längden från Falun blir det skidskytte från ”Kollen” (dvs norska Holmenkollen) där Helena Jonsson ska försöka knapra in poäng på VC-ledande tyskan Magdalena Neuner och  OS-guldmedeljören från Whistler Björn Ferry ska göra comeback. Och sist men inte minst, SM-finaler i bandy på lördag och söndag.  Vilken helg! Den här gången hinner ni med både lång frukost och fixa era ärenden, Vinterstudion börjar inte förrän kl 12.30 i ettan, och så då förstås Uppvärmningen på webben med start kl 12.15.

Redaktör Blomman

Sitski var en uppvisningsgren när de första paralympiska vinterspelen avgjordes vid Skuleberget, 40 kilometer söder om Örnsköldsvik.

De första Paralympiska spelen ägde rum i Örnsköldsvik mellan den 21 till 28 februari 1976.

Runt 250 idrottare från 16 länder deltog. Det tävlades i två grenar, alpint och längd. I de bägge grenarna var det idrottare med nedsatt syn och amputerade som tävlade. Sittande alpinåkare var med men bara som uppvisningsdeltagare. Tävlingarna invigdes av kung Carl XVI Gustaf och den officiella arenan var Kempehallen, Modo Hockeys gamla tävlingshall (Modo Aik, på den tiden).

Jag är uppväxt i Örnsköldsvik och var faktiskt på plats och när de alpina tävlingarna avgjordes vid Skuleberget, cirka 40 kilometer söder om Ö-vik. En liten palt på 6 år som egentligen inte fattade vad som hände. Det som var mest intressant till en början var att få se Sveriges kung, i verkligheten. Kungen stod mitt i backen på en ganska ranglig byggd träläktare som såg ut som ett lite större jakttorn.  Pappa plockade fram kameran och försökte febrilt få ett bra kort på Sveriges monark, utan större framgång. Det blev mest skog på bilderna visade det sig i efterhand.

De första tävlande var synskadade, vilket jag inte hade en aning om eftersom jag tyckte att alla åkte så fort. Det var först när det kom en åkare på ett ben som jag vaknade till. Jag hade aldrig tidigare sett en människa som inte hade två ben och nu kom det en – på skidor. Jag minns att jag frågade mina föräldrar varför han åkte på ett ben. De försökte förklara att han var amputerad, det hjälpte inget kan jag säga. Tankarna snurrade och jag minns att jag mest tyckte det var coolt efter som han hade tre skidor. Stavarna hade ju också små skidor. Sen mellan åken gick vi ner till liften och min pappa försökte briljera genom att plocka fram skoltyskan och fråga en österrikare (som jag mycket senare kollade upp var Franz Meister, silvermedaljör) något jag inte fattade men jag minns att jag fick hålla i en av stavarna och det gav snabbt status bland de andra ungarna som frågade hur det kändes. Vi gick sen upp i backen igen för att fortsätta kolla på tävlingarna och när det blev dags för uppvisningsgrenen sitski då kom nästa chock, så grymt. En gokart på skidor! Det var det absolut tuffaste jag hade sett och på det sätt som åkarna flög nedför backen var så häftigt.

Det var alltså min första kontakt med Paralympics och lite visste jag då att jag senare som vuxen skulle jobba med sport och ännu mindre bevaka dessa tävlingar. Det började hemma i Örnsköldsvik 1976 och fortsatte 30 år senare med Turin 2006 och nu är det alltså det 10:e Paralympics som pågår i Vancouver. Hur coolt är inte det?

Historien om Paralympics  började redan 1948 när den tyskfödde neuroligen Ludvig Guttman organiserade sporttävlingar i England för ryggskadade krigsveteraner från det andra världskriget. Det var starten på en internationell rörelse för handikappidrott. 1960 i Rom var första gången idrottare med funktionshinder tävlade under olypiskt liknande former och det blev också känt som de första Paralympiska spelen. I Toronto 1976 växte grupperna och klasserna med funktionshinder och ideén om ett återkommande olympiskt mästerskap för handikappade blev en realitet

De Paralympiska sommarspelen har sen ägt rum på samma arenor som vanliga OS sen Seoul 1988 och vinterspelen sen Albertville i Frankrike sen 1992.

Invigningen av Paralympics i BC place i Vancouver lockade många människor.

Långa köer.

Minuterna innan shower skulle dra igång.

Utsålt med 60 ooo på läktarna skrek och jublade i över två timmar. Temat var ”One inspires many”.

Invigningen av Paralympics var på samma ställe som OS-invigningen.

Temat "one inspires many" var genomgående.

De kanadensiska artisterna Aryana Engineer, Kamran Engineer, Eve O’Dea, Valin Shinyei, Melody Choi, Joseph Anctil och Olyvia Olson-Brooks höjde temperaturen rejält i hallen.

Showen bestod totalt av 5000 personer, allt ifrån dansare, sångare, musiker, atleter, statister och ledare. Den yngste bara fyra år och den äldste 94 år gammal. Inmarschen bestod av 505 aktiva från 44 länder.

Finland.

Norge.

Sverige med flaggbärare Jens Kask från kälkhockeylaget.

Och slutligen så var det dags att tända den Paralympiska elden.

Elden tänds.

Då var vi alla på plats i den vackra staden mellan bergen och havet. De flesta av oss ser inte mycket av detta eftersom vi tillbringar vår tid i bunkern som även går under benämningen IBC (International Broadcast Center). Vi ljusskygga varelser som bl a kallas redigerare har de senaste dagarna lagt våra kloka ihop för att lösa diverse problem. Man kan ju fundera på hur många såna där redigerare det egentligen krävs för att få en redigeringsburk att fungera som den ska?

snillen spekulerar

men det är lugnt. Vi har ju en manual…

kommentar överflödig

och funkar inte det kan man alltid ta till våld på en stackars vägg

två hål i väggen?

…invigningen är inte långt bort så jag tog kameran och gick ut på stan för att ta pulsen på Vancover så här timmarna innan allting drar igång.

Lokalpatriotismen flödar.

Tävlingarna är poulära och det märks inte minst på kön till biljettkassan som slingrade lång vid Robson street i centrala Vancouver.

Trycket efter biljetter är stort.

Intresset är otroligt stort och förväntningarna på medaljer är ännu större. Kanada är just nu världens centrum – enligt dem själva i alla fall.

Självförtroendet är det inget fel på.

Stötte på en av bärarna av den olympiska elden i fackelstafetten, Marco Niccoli från Vancouver. Han tyckte det var en otroligt stora ära att få bara elden för sitt land.  Frågade om hur han trodde det skulle gå för Kanada.

- We will win most medals, no doubt.

Marco blir intervjuad av fransk radio.

Marc Ahr är en kanadensisk konstnär som älskar både OS och Paralympic. Vancouver är hans 11:e OS som han är på plats för all måla av olika tävlingar, idrottare och miljöer.

Marx Ahr

Kälkhockeymatchen mellan Sverige och USA i Turin 2006, by Marc Ahr.

Marc Ahr målar av Marco Niccoli.

Marco börjar ta form.

Det är många som vill prova på hur det är att tävla som paralympier. Chansen finns vid GM Plaza under Robson street där alla som vill får chansen att testa rullstolscurling.

Många provar på rullstolscurling.

Stort intresse för att prova en dragning.

Eller så kan man ta en bild.

Det är fullt drag i Vancouver. Både curlingen och kälhockeymatcherna är utsålda. Det kanadensiska kälkhockeylaget är favoriter men har samtidigt stor press på sig eftersom alla förväntar sig att de ska ta hem det tredje guldet. Både de kanadensiska herrarna och damerna tog ju guld i OS. Nu ska även kälkhockeylaget tag guld, det är vad alla fans förväntar sig. Bob och Andrew har precis fixat biljetter till Kanadas matcher, tyvärr enligt dem, bara till gruppspelsmatcherna.

Bob och Andrew med biljetterna klara till Kanadas gruppspelsmatcher.

Ray Grassi (Canada, sledge hockey)

The beefy defenceman, who weighs 265 pounds, is probably the most devastating hitter in the game. Despite his bulk, the Windsor, Ontario, native is surprisingly quick and agile. Grassi says he loves to deliver hard, open-ice hits. ”I like to get one in the first few shifts, it just gets me into the game.”

Paralympics invigs imorgon fredag och det är de största vinterspelen i historien. 505 aktiva från 44 länder ska göra upp om totalt 64 medaljer, i OS var det 86. Det tävlas i fem grenar Alpin skidåkning, skidskytte, längdskidåkning, curling och kälhockey. Sverige har totalt 24 idrottare på plats.

Alpint: Linnea Olsson, Petter Ledin, Simon Jacobsen

Längd/skidskytte: Stina Sellin, Håkan Axelsson, Zebastian Modin

Rullstolscurling: Jalle Jungnell, Anette Wilhelm, Patrik Burman, Glenn Ikonen, Patrik Kallin

Kälkhockey: Aron Andersson, Magnus Karlsson, Dedjo Engmark, Marcus Holm, Niklas Ingvarsson, Jesk Kask, Per Kasperi, Albin Lindell, Rasmus Lindgren, Ulf Nilsson, Niklas Rakos, Dan Svensson, Anders Wistrand

Den absolut största sporten här i Kanada är kälkhockey.  Kanada är dom regerande OS-mästarna och de har precis lika stora förväntningar på sig som Kanadas OS-lag. En av de stora profilerna är Ray Grassi som tillvardags är proffs i Windsor Ice Bullets. Grassi som väger runt 120 kilo är en riktig publikfavorit som älskar att tacklas. Kanada har även världens bäste spelare i Brad Bowden.

Sverge har Kanada i samma grupp där även Norge och Italien blir motståndare. De två bästa går sen till slutspel. Viktigaste matchen blir Sveriges premiär mot Norge. Vinnaren där får en klar fördel eftersom Kanda, som sagt räknas som favorit. Vid senaste Paralympics i Turin 2006 slutade Sverige sexa. Inför spelen i här i Vancouver bestämnde den svenska ledningen att bygga laget från grunden med nya yngre spelare.

Missa inte matchen mellan Sverige och Norge som sänds direkt i SVT24 och SVT Play klockan 22:30 på lördag 13 mars.

Till helgen är det comeback för Vinterstudion på hemmaplan, dvs i TV-huset. Vinterstudion har ju varit på utflykt till Whistler och Mora i några veckor, men nu är vi tillbaka. Helgen bjuder på säsongens sista alpina tävlingar från Garmisch Partenkirchen (vilket klassiskt namn), skidskyttarnas nystart i Finland efter OS (tyvärr utan en sjuk Ferry) och så längd från klassiska Holmenkollen. Det lär också bli lite snack om Vasaloppet då Jörgen Brink är gäst hos Popsen på söndag.

Nästa vecka är för övrigt Vinterstudion på turné igen. Vi finns då på plats på skidstadion i Falun där längdåkarna avslutar sin Världscupsäsong. Ska förresten bli intressant att se hur stort publikintresse som finns för att se de olympiska medaljörerna på hemmaplan.

Och sedan återstår bara en Vinterstudiohelg, men mer om den senare.

Ni får slå på TV:n redan 08.30 på lördag, det är tidig start för slalomtävlingarna i Garmisch.

Redaktör Blomman

I helgen är det dags att summera alpina landslagets prestationer i världscup och OS. Redan nu kan vi konsatera vi kan konstatera att det både är upp och ner när det gäller pallplatser jämfört med fjolårssäsongen.

Okej, pallplatser säger inte allt men väldigt mycket. Här i mellaneuropa snackas det bara ”podiums”.

OS Vancouver – VM Val´d Isere   2-0

I det stora mästerskapet, OS i Vancouver tog Sverige revansch efter fiaskot i VM i Val´d Isere.

Två bronsmedaljer – Anja Pärson,superkombination och André Myhrer, slalom.  Kunde mycket väl varit minst tre om Anja sluppet kraschen i störtlopp och Maria-Pietilä-Holmner haft turen på sin sida i slalomen.

Världscupen 2009-2010 – Världscupen 2008-2009     7-14

Här här det inte lika trevlig läsning. André Myhrer bröt åtminstone en trend när han körde in som tvåa i Wengens slalom och tog Sveriges enda pallplats på herrsidan så långt. Men det är framför allt på damsidan som Sverige tappat. Det är Anja Pärson som håller sifforna uppe med sina sex pallplatser, lika många som under hela fjolårssäsongen. Maria-Pietilä Holmner, Therese Borssén och Frida Hansdotter tog alla varsin pallplats förra vintern. Men så här långt i vinter är nollan intakt.  Jessica Lindell-Vikarby var sensationellt bra med en seger och en tredjeplats i super-G innan hon skadade knät illa på VM. Jessica har kämpat sig tillbaka under vintern och med rätt tålamod kan hon bli en vinnare på nytt kommande VM-säsong.

Blir det några fler svenska pallplatser i vinter?

- Anja kliver upp på pallen en gång till. Det blir i fart. Hon har lyckats här tidigare och vill avsluta säsongen snyggt. Hade det varit ett annat slalomhang skulle jag säga att Myhrer också klarar det. Så 8-14 slutar det hela, säger expert Brolenius

Ejeborg

Knappt har OS-folket försvunnit förrän en något mindre skara flyttar in i Vancouver och Whistler. På fredag invigs Paralympics och den svenska truppen är på plats sen en tid, igår anlände också de första i SVTs trupp.

Man hade sagt att det var vår - det regnar och vi fryser!
Man hade pratat om jetleg – mitt huvud är en blyklump!
Man hade talat sig varm om volontärerna – igår fick vi en guidad tur till hotellet från flygplatsen av en man som inte kunde sluta berätta, trots att vi i det närmaste sov vid hans sida.  Inte så snyggt men den där blyklumpen hade redan flyttat in…

Idag kommer resten av vårt gäng och när deras blyklumpar lättat blir det fler rapporter från oss här.

Vi sänder ju mer än nånsin från ett vinter-Para i år, sammandrag varje dag fr o m söndag (start i Vinterstudion!) och fyra direktsändningar med start redan på lördag kväll, prestigemöte med Norge i hockeyn! Kolla hemsidan svt.se/paralympics för tider o kanaler!

Häng med oss, här på bloggen o i sändningarna!

Våren har kommit till Whistler.

I början av OS fanns det ganska gott om snö i byns skidspår vid Lost Lake. När jag idag kavade runt för sista gången var det mest sörja och is kvar. Det porlade friskt i alla bäckar och isen på den lilla sjön hade släppt i strandkanten.

Så lagom.

OS är över och på TV har avslutningsceremonin kommit till Sotjis presentation. Nästa OS-arrangör.

Det känns just nu som man kan se fram emot de spelen med stor förväntan och tillförsikt. Åtminstone om man är svensk skidentusiast.

Johan Olsson bärgade den sjunde svenska skidmedaljen och alla medaljörerna är i sådan ålder att de mycket väl kan vara med och på topp om fyra år. Några av dem kan mycket väl ha två – kanske till och med tre OS kvar i karriären.

Med risk för att beskyllas för att vara naiv och okritisk till de svenska åkarnas lyckade formtoppning har detta OS efterlämnat ytterligare en positiv känsla.

Det känns som om detta varit ovanligt rena spel.

De 30 namn som antidopingbyrån Wada inför spelen påstod sej ha stoppat från OS-start framstår som en ovanligt dåligt tajmad PR-kupp för den egna organisationen. Det lär inte handla om ett enda nytt dopingfall utan ett märkligt utspel där de 30 förmodligen bara var en lista på gamla kända fällningar. Allt enligt Arne Ljungqvist, ordförande i IOK:s medicinska kommitté.

Inför och under spelen har ännu inte några positiva fall presenterats.

Och minst lika glädjande: resultaten har inte givit skäl till spekulationer och misstankar som ofta förut. Många starka insatser och lyckade formtoppningar men inga utomjordiska prestationer och plötsliga framsteg som osat farmakologi mer än träning.

So far so good – alla dopingtester är väl ännu inte analyserade men mycket tyder på att dessa spel varit de renaste på mycket länge.

OS är slut och nu ser vi fram emot en härlig avslutning av vintersäsongen.

I Vancouver och Whistler väntar Paralympics och för de olympiska medaljörerna kommer en månad med slutspurter i världscuperna. Och chans till revansch för de som inte lyckades i OS.

Allra närmast årets folkfest på skidor – Vasaloppet.

OS är över men inte Vinterstudion.

Häng med!

/Jacob Hård