Jaha.
Jaja.
Då var man här igen.

Hade jag kanske inte bestämt mig?? Skulle inte jag ta mod till mig och lämna detta snart tio år långa förhållande?
Det var ju slut. Finito!!
Man ska inte stanna kvar i något som är dåligt. Av slentrian.
Och mina känslor var borta. Jag skulle bryta upp medan tid var.
Gå vidare.

Med tiden skulle det jobbiga suddas ut; bara de fina minnena skulle finnas kvar.
Alla resor. Alla skratt. Glömt: gnabb och minusgrader.
Och när jag blev gammal (sådär …62) skulle jag sitta och smacka med mina löständer och bara le åt mina år i skidspåren. En härlig tid!

Nu ler jag istället åt att jag sitter här igen.
Framför: köksbordet, täckt av resultatlistor; startlistor med kaffefläckar. Färgpennor högt och lågt. Ständigt dessa färgpennor.

Düsseldorf-sprint idag.
Ska bli kul!

***
Varför jag ville sluta?
Tja… flera anledningar. Den främsta var att jag skulle ägna mig åt andra arbetsuppgifter. Men också eftersom jag tycker skidåkningen har slarvat bort sin själ. 
Sitt hjärta.

Internationella Skidförbundet har konstruerat ett tävlingsschema som hör hemma i Ankeborg.
Masstarter, skidbyten, sprintar, sprintstafetter. You name it.

Ni må kalla mig en nostalgisk bakåtsträvare, I really don´t care.
Masstarten ska finnas med på programmet, ja. Men i OS  i Vancouver avgörs fem av sex tävlingar med masstart.
Lägg några ryska Epo-shots på det.
Det var lätt att tröttna.

***
Gnabb?? Heter det så?

***
I Sochi-OS 2014 kommer man förresten även tävla i 10 km hög hatt (masstart), smörgåssprint, nakenstafett med obligatoriskt könsbyte samt 100 meter hackspett.
Det bestämde Jürg Capol och Vegard Ulvang på en kräftskiva i Karibien.

***
Jaså, ni undrar varför jag är tillbaks, om jag nu är så satans bitter??
Befogad fråga.
Tja … Jag antar att jag är en snäll jävel. Snäll och dum. Ni får förlåta mig. Jag är från Värmland. Jag vill vara till lags.

Chefen kom och antydde en smärre kommentatorskris; frågade om jag verkligen inte kunde tänka mig att kommentera några få tävlingar i vinter.
Vad skulle jag säga?
Jag sa ja.

För när allt kommer omkring så älskar jag ju ändå den här sporten.
Och när Petter Northug sprutar ifrån allt och alla i masstarterna i Vancouver så kommer jag ändå vråla av imponerad  upphetsning.