Men vi firade Annas jubileum lite igår kväll, jag och Stig.

Även i dag verkar det bli kanonväder. Visserligen syns några få moln på himlen, till skillnad från fredag och lördag, men det spelar ingen roll.

Hann precis få ihop resväskan och rusa ner till gatan utanför hotellet med den. 7.20 ville Stig kunna slänga in den i hyrbilen innan han drog upp till backen för dagens besiktning (vi drar direkt till flyget efter tävlingen – det är det som Popsen brukar kalla att vi är ute på motorvägen samtidigt som sista åkare går i mål…).
Hinner med 30 sekunders marginal.
Till Stig kommer man inte för sent.
Fem minuter för tidigt är enligt Stig för sent. Som tur är är jag likadan. Hur skulle vi annars kunnat kampera 19 år ihop?

När jag lastat in väskan vänder jag mig om och tittar upp mot tävlingsbacken, Olympia delle Tofane.
Blir nästan chockad. Cortina är i vanliga fall, i mitt tycke, världens vackraste plats.
Nu på morgonen har solen precis kommer över bergskanten mitt emot backen och i gryningsljuset blir bergen, som i vanliga fall är rödaktiga, nu ännu rödare.
Det är så man tappar andan. Fattar de som bor här vilken tur de haft i livet? Som får se det här varje dag? Fast det kanske inte är samma sak om man får se det varje dag?

Stig drar iväg med hyrbilen. Jag går upp på rummet och knackar ner dessa rader. Sedan måste jag skynda ner till presscentrat och shuttle-bussarna där.
Vill helst vara på plats i hytten i god tid, så man har en chans att göra något åt det som eventuellt är fel. Typ ej fungerande tv-skärm, ej fungerande resultat-dator, ej fungerande ljudlinje med Stockholm. Sånt hinner man fixa om man är i tid.
Och inte kommer fem minuter för tidigt…

/Fagerlind